The ceiling with diamonds!
Min länkgrej har gått sönder verkar det som? Bilderna är iaf från rank bloggen (Jasmine), och pearldiver bloggen (Emma)!
Jag bjöd faktiskt på Beatles-spektakel i Lördags. Tänkte att det vore värt att nämna.
Det var kul, det var trevligt, en del bra människor, och en del bra musik (Fastän det fuskades litegrann med musiken. Meeen mestadels Beatles!).
Jag fixade några citat som passade lite här och där i lägenheten också, allt ifrån Beatleslåtar!
Det var kul! Allt blir kul med Beatles, och folk som iaf någorlunda gillar Beatles.
Men det var rätt stökigt nästa dag...Såklart.
(Och det är inte jag som lämnar feel-good á la Malou Von Siwerts kommentarer på din blogg, Emmy. Jag skriver aldrig John med litet J, för fan.)
//John
Didn't know what time it was, the lights were low
Så jävla bra att jag ryser!
Otroligt, otroligt, otroligt bra!
Ännu bättre än studio, för det är mer kraft i den här.
Lyssna också på Seu Jorge (Han som spelar Bowie låtar i Life Aquatic på sin akustiska gitarr, både snyggt och vackert. Brilliant idé av Wes Anderson, btw) cover på låten (Eller på hela skivan!).
Fan vad grymt.
Bilder och sådana ting från Beatles spektaklet flyr upp snart - kanske.
//John
Magnifikt!
Bild 1 och 2 är faktiskt skapade av månflickan! Jävligt snygga
Snygga, bedårande flickor (Precis som många av er)!
Vi lyssnar på Teach me tiger medan vi blickar på dem.
//John
"By acting like a man in love - he became a man in love"
Jag tycker absolut att kostymbyxor ska vara lite korta, så man ser strumporna, och så att de åker upp en bit när man sätter sig.
Så att de liksom fladdrar där nere och blottar hela strumpan när man rusar iväg någonstans.
Det är jävligt tjusigt!
Jag har alltid haft problem med kostymer och kavajer, och kläder överhuvudtaget, eftersom jag är trots allt rätt smal, och inte heller alltför lång (Min enda svaghet!). Men Topman är väldigt bra på storlekar.
Vilket är kul! Alla gillar kläder, vare sig du gör det eller inte, så, gör du det.
I alla fall!
Jag såg Paris, Je T'aime idag!
Sjukt galet bra film! Den var verkligen BRA! An Education, 500 Days of Summer och...Ja, det är väl dem som jag sett i den sortens genre. Men iaf! De filmerna är bra, okej.
Men Paris, Je T'aime är verkligen!
Verkligen!
Alltså ett "Verkligen" och sen bara ett utropstecken!
Verkligen PANG
Alltså.
Satan!
Beatleskalas närmar sig!
Kalasartat!
//John
George Parasol
Så jävla snygg/snygga. Alla borde verkligen ha en svart polo-tröja i sin garderob. Så sjukt simpelt, men galet snygg.
Älskar George Harrison! Snyggast i Beatles, bäst solo-platta efter dem (All things must pass), galet bra låtskrivare och väldigt väldigt bra vass och skarp röst.
Min favoritlåt av honom i Beatles är antingen I'm Happy Just To Dance With You eller I Need You.
Antagligen I Need You.
Jag gillar George, det gör jag nog.
Och han var troende, något jag både beundrar och inte beundrar. Jag tycker det är bra med tro, i grund och botten.
Men allting förvrängs till det sämre, till slut. Även ifall det stannar rätt så intakt, så kommer det inte dåliga element.
Men detta behandlade George väldigt bra i en av sina texter, i min ena favoritlåt med honom faktiskt; Awaiting on you all.
"While the pope owns 51 % of General Motors, and the stock exchange is the only thing he's qualified to quote us"
Ah, spot on!
Och på tal om favoritlåtar, här är hans näst bästa låt:
I live for you
//John
Inlägg!
Nostalgi. Det finns många olika sorters nostalgi.
Min favoritnostalgi är att se på tecknade serier/filmer jag såg när jag var liten.
Eftersom jag inte sett dem på så länge så har jag på något sätt romantiserat dem i, allt som oftast, 10 år. Kommit ihåg dem med den känslan man hade när man såg dem, när man var liten och trodde det var på riktigt. Eller i alla fall att det fanns en chans att själv få uppleva det man såg.
Det finns massa dofter, smaker och ljud involverade där också! Mest smak, för min del. Jag kan få en smak i min mun (från ingenstans också!) och känna känslan av t ex när jag såg på någon av de otaliga tecknade serierna.
Ja, det är en liten liten bit av nostalgi.
Jag tycker om nostalgi! Men jag tror jag vältrar mig för mycket i den nuförtiden, för jag börjar avsky nutiden. Och mer tänka på hur det verkat varit förr, på den "gamla goa tiden".
Men, var det någonsin någon gammal god tid? Den är väl högst sannolikligen här hela tiden, bara man skapar dem.
Fitness guru från Malou Von Siwerts är vad det låter som, men ibland måste man bara skriva av sig.
Här är i alla fall ett annat stycke nostalgi för min del.
Min dans med Clara från förra årets skolpjäs på Strömstad Gymnasium.
Fy fan.
//John
Scaring the nation with their guns and ammunition
Största problemet jag haft är att hitta snygga bilder på skinheads och punkare.
Finns vissa videos på youtube, och vissa få bilder på nätet (Som jag hittat då, men jag kanske inte letat på rätt ställen). Men mest känns det som att man hittar bilder ifrån This Is England. Vilket inte är the real deal, ÄNDÅ! Fastän det är helt korrekt! Så är det fortfarande inte ifrån DÅ!
Men! Jag hitta den här boken i den där stora bokaffären...Bokakademihandeln eller vad den heter.
Och den är full med fotografier som är sååå snygga! Och människor som är...Ja, Gud. De verkar vara de bästa människorna som funnits.
Jag sitter och tittar i den och låter The Clash bästa låt Police and Thieves stråla ut från vinylspelaren.
Den passar litegrann...För skinheadsen och punkarna skrämde nog the nation with their guns and ammunition.
Men the skins & punks var nog bättre än alla poliser och tjuvar i England.
SUCK FÖR NUTID!
//John
Grace Coddington
Grace Coddard som är Amerikanska Vogues creative director var faktiskt under sent 50-tal model för dem!
Det bara slog mig hur bra hon ser ut.
Och hur det verkar som om de snyggaste modellerna ifrån 60-talet får ett smeknamn från sitt efternamn som hänvisar till undervattensliv.
Shrimpton the shrimp och Coddington the cod.
Jag har ingenting mer att ge!
Men dessa bilder duger, tycker jag?
//John
Still raining, still dreaming
Ibland har man det väldigt bra.
Ja, och så några smått och gott bilder. En på syster och pappa under en gudabenådad resa till Barcelona.
Sen en Daniel som vill ha glass under en av de bästa dagarna i mitt liv.
Och sen min favoritbild på Rasmus! Det är ifrån hans damm en sommar. Vi brukar sätta ut en eka i den och ro runt (Det är ingen stor damm). Jag satte ut en trädgårdsstol i den i alla fall. Och sen någon gång så vände Rasmus ekan upp och ner, och satt stolen på ekans...Vad heter det...Ja! Ekans botten, eller vad i hela livet man ska kalla det! Ni ser ju, onekligen.
Ja, detta är inget om mina bästa ögonblick, bästa vänner, bästa minnen osv osv.
Och har väldigt mycket roligt kvar att komma!
Drömmandes om dagar som varit, och dagar som kommit, blir ännu lättare att flyta iväg till när man hör klockspel, snurrande fingrar på roterande gitarrer, och en drömsk stämma i fjärran.
Detta finns här.
//John
Eller, ibland har man haft det väldigt bra! Man kommer på det.
Tänkte dela med lite av när jag haft det väldigt bra.
Mitt älskade Nöddö-land (Där jag växt och växer upp)! En liten bit av ett paradis, det tycker jag absolut!
Åh, de älskade hundarna! Micke där uppe, och Charlie med mig på bilden under. Jag pratar med tonen man direkt får i huvudet när man hör dem. Love them!
Hahah! Att cykla på rad precis som busfrön och retstickor gjorde på 50-talet, och sen äta hamburgare vid vattnet och höra de norska stämmorna från Strömstads gator omge en. Underbart!
Ja, och så några smått och gott bilder. En på syster och pappa under en gudabenådad resa till Barcelona.
Sen en Daniel som vill ha glass under en av de bästa dagarna i mitt liv.
En ifrån P&L ifrån i år. Jag hade väldigt roligt!
Och sen en från jazzhuset och en glad John med en till synes bekymrad Jens, men jag är säker på att han var underhållen.
Och sen min favoritbild på Rasmus! Det är ifrån hans damm en sommar. Vi brukar sätta ut en eka i den och ro runt (Det är ingen stor damm). Jag satte ut en trädgårdsstol i den i alla fall. Och sen någon gång så vände Rasmus ekan upp och ner, och satt stolen på ekans...Vad heter det...Ja! Ekans botten, eller vad i hela livet man ska kalla det! Ni ser ju, onekligen.
Han klara av att hålla sig helt torr också, vilket är rätt beundransvärt.
Ja, detta är inget om mina bästa ögonblick, bästa vänner, bästa minnen osv osv.
Jag bara satt och kolla på bilder, och det slog mig att man har haft väldigt roligt.
Och har väldigt mycket roligt kvar att komma!
Drömmandes om dagar som varit, och dagar som kommit, blir ännu lättare att flyta iväg till när man hör klockspel, snurrande fingrar på roterande gitarrer, och en drömsk stämma i fjärran.
Detta finns här.
//John
An education
Såg den här filmen igår.
Den var rätt så bra, inget otroligt, men ändå sevärd.
Mest sevärd var den nog, dock, för kostym och miljö.
London, Paris, Oxford.
Massa vackra platser, med snygga bilar, otroliga lägenheter, och fantastiska jazzklubbar.
Och soundtracket var helt perfekt. Galet hur det höjde upplevelsen!
Men kostymen var nog bäst.
Eller miljön...
Se den, den var väldigt vacker!
Och hör en av de fantastiska låtarna som man fick nöjet att lyssna på (I en av de snyggaste scenerna)
//John
If you've lost your faith in love and music
Här kan man läsa om att Carl Barât tillkännager att Libertines lär get back together (Tipstack till Emelie!).
Det är trevliga nyheter, men jag blir inte precis slagen ur stolen.
För för mig räcker det praktiskt taget med alla låtar de redan släppt.
Alla man hör från demon, till akustiska spelningar och Babyshambles sessions.
Och de har redan gjort två felfria skivor, och jag tror inte att de kan göra samma sorts musik längre. Musiken de skrev då var ju influerad av helt andra ting, omgivning (och säkert musikalisk influens) och sådant.
Jag säger inte att de bara kan göra dåliga saker nu, men det kommer nog inte ligga på samma nivå som förr.
Men kanske de gör det bästa av det och håller sig i samma klass.
I don't know!
Jag blev bara inte så glad som man skulle kunna bli över nyheten.
Den är...Trevlig. Det kan tycker jag!
Men ja, som sagt, det lär ju inte bli en ny Up the bracket precis.
Vad man en gång åstadkommit brukar vara svårt att upprepa.
Annars skulle nog Bob Dylan sjungt med kryptiska meddelanden om världen och ungdomen längre än bara under 60-talet.
//John
Marie douceur, marie colere
Franska är, som många många tycker, ett av de absolut vackraste språken.
Det är det enda språket vars sångare jag lyssnar på, fastän jag inte förstår någonting.
Men! Det kan vara annat än vackert.
Marie Laforet's cover på Rolling Stones Paint it Black gör låten mycket mer mörkare (Om det går) och dödlig.
Mer heroin än marijuana, typ.
Det är i alla fall som svart magi när man lyssnar på den.
Först blir man omtöcknad av hennes röst när den kommer in i första versen. Den är vass, men fortfarande väldigt mycket bas i, och nästan lite reverb i bakgrunden.
Och sen i refrängen försvinner all bas och rösten är helt fri och bara skär upp allting som finns!
Helt galet!
Det låter verkligen som om hon är besatt i vissa tillfällen av låten, som när hon nynnar.
När jag hör den vill jag i alla fall klä mig i svart och vitt för alltid.
//John
I'VE GOTTA SAVE SOME AFRICANS!!!
Det här är så roligt att jag får ont.
//John
P.S I love you Julia, because it's been a hard day's night
Något roligt som vår allas älskade Katrín upptäckte på Beatles skiva The Beatles (Eller White Album) är att det står såhär:
Som dessa t ex:
Det är som ett hemligt litet meddelande! Som om någon säger "Why don't we do it in the road? You know I will, Julia"!
Som sagt så var det Katrín som hitta detta lilla ting, och ifall det är medvetet som Beatles lade låtarna så har jag ingen aning om, men efter att Katrín sa detta så har jag sett mer och mer små meddelanden.
Som dessa t ex:
Från Magical Mystery Tour.
Den första behöver man knappt lägga in ord i för att göra det till en proper mening: Your mother should know I am the walrus.
Haha!
Haha!
Och sen: Baby you're a rich man, and all you need is love
Poesi.
Från Let it Be så ger de oss budskapet om att two of us dig a pony across the universe.
Två av oss diggar/gräver(Vet inte vad Dig a pony betyder?) en ponny genom universum.
Förutom att de skriker HELP! (en av världens bästa låtar, tack så mycket John Lennon) så har de som en konversation:
-Tell me what you see
-I've just seen a face (En av Pauls bästa!)
Love it!
Från Abbey Road kommer den jag tycker är bäst:
Nu kommer solen för du ger mig aldrig mina pengar
Det är en helt korrekt och proper mening!
Gjord av tre låtar!
Ja, tack till Katrín som först upptäckte detta.
Det är sådan grej som jag gör nu så fort jag kollar på låtregistret på en vinyl; letar efter hemliga budskap och meddelanden.
Det är en rolig grej att göra, och jag tror att man kan hitta det i mer än Beatles skivor!
(Förresten så är den röda färgen från Paint. Jag har inte ritat på mina omslag)
//John
Ja, tack till Katrín som först upptäckte detta.
Det är sådan grej som jag gör nu så fort jag kollar på låtregistret på en vinyl; letar efter hemliga budskap och meddelanden.
Det är en rolig grej att göra, och jag tror att man kan hitta det i mer än Beatles skivor!
(Förresten så är den röda färgen från Paint. Jag har inte ritat på mina omslag)
//John
You've been living like a little girl
Bilden längst ner är min favorit. Jag ska nog något i stil med gifta mig med henne
I scenen när Gavin går ombord så spelas Jumpin' Jack Flash av Rolling Stones.
Sen när han är DJ så spelas The Letter av Box Tops, For Your Love av The Yardbirds, och så en tredje.
Den jag alltid tyckt mest om är den tredje.
Men jag har aldrig kunnat snappa upp orden, för att sen söka upp den.
Men, idag, mina församlade, så hitta jag den.
Stuket i den är av det mörkaste av 60-tal!
Det är som något i stil med psykedelisk garagerocksoul blandat med voodoo.
Älskar det, och listan fortsätter att utökas.
Fire - Crazy World of Arthur Brown
//John
